Som anhörig till någon som är frihetsberövad, d.v.s. gripen, anhållen eller häktad, har man ofta många frågor. Advokatens lojalitets- och tystnadsplikt i förhållande till klienten samt den sekretess som i princip alltid råder vid förundersökningar om brott gör många gånger att man under större delen av förundersökningen är förhindrad att berätta om annat än hur klienten mår samt att lämna information om vissa praktiska frågor.

Den som misstänks för brott kan anhållas av åklagare. Den misstänkte berövas då friheten och får oftast inte ha kontakt med någon utanför arresten förutom med sin advokat. Senast kl. 12.00 på det tredje dygnet efter anhållandet måste åklagaren antingen släppa den misstänkte, eller begära att han eller hon ska häktas.

Om åklagaren begär att den misstänkte ska häktas är det domstolen som beslutar om häktning efter en s.k. häktningsförhandling. Det är först när åklagaren ger in begäran om att en viss person ska häktas som namnet på den misstänkte och brottsmisstanken – d.v.s. det brott som åklagaren menar att den misstänkte har begått – blir offentligt. Utan klientens uttryckliga medgivande är vi alltid förhindrade att uppge huruvida en viss person är klient hos oss.

Häktningsförhandlingar hålls som huvudregel bakom stängda dörrar. Det innebär att inga åhörare tillåts närvara. Den inledande delen av häktningsförhandlingen – d.v.s. när åklagaren berättar för domstolen vilket brott åklagaren menar att den misstänkte ska häktas för samt när den misstänkte genom sin försvarare berättar om han erkänner eller förnekar det eller de brotten – är dock offentlig. Också den del av förhandlingen när domstolen avkunnar sitt beslut, d.v.s. när domaren berättar om den misstänkte ska häktas eller inte, är också offentlig. Skälet till att häktningsförhandlingen oftast hålls bakom stängda dörrar är för att skydda utredningen från skadlig påverkan.